Det jag ser är det jag lever för

För er som missade hade jag en svår graviditet med komplikationer, de kan ni läsa om här. Jag kommer inte anmäla detta då jag tyvärr inte har någon energi och ork för det. En tuff graviditet med denna tuffa och känslosamma början som bara blev värre med alla komplikationer och smärtor som jag fick kämpa med. Sen när Saga föddes med akut kejsarsnitt 6 veckor för tidigt, så började vi en kamp på neonatalen där vi blev illa behandlade. Så hela graviditeten från start och sen de få första veckorna när Saga föddes har bara varit en kamp. Jag är överlycklig att det gått så bra för Saga, att hon är här med oss idag. Självklart tycker jag det är jobbigt att prata om graviditeten och förlusten.

Jag sörjer fortfarande än idag! Jag kan inte sluta tänka på vem du hade varit, en pojke eller flicka, vem du hade varit mest lik, vilken ögonfärg och vem du hade varit som person. Att känna att det kunde varit två barn vi hade döpt, vi skulle haft 1års kalas för två barn osv. Jag kan inte sluta tänka på att min/vår dröm kunde ha uppfyllts med att ha 3 barn.  Då jag tyvärr har svåra graviditeter som gjorts att båda barnen fötts för tidigt och jag legat på sjukhus större delen av graviditeten med slangar i mig, är tyvärr inte en till graviditet något alternativ. Det är en stor risk att bebisen inte kommer överleva då eftersom allting började mycket tidigare med Saga än med Nova. Så tror läkarna att det kommer vara så direkt från start. Då kommer jag tyvärr inte klara det så långt som vi gjorde nu. Men det jag vill förmedla till er alla att händer det er så stå på er ni ska få hjälp och ni kommer behöva hjälp. Ni ska inte behöva bearbeta detta själva.

Jag fick ingen hjälp jag blev nedtryckt istället. Det var första gången hon hade oss, vi hade haft en annan barnmorska med Nova innan. Denna barnmorskan fick mig istället känna mig som jag var en dålig person om jag skulle gråta för att jag förlorat ett barn, att jag inte hade rätten att gråta och sörja. Så ska ingen känna så stå på er gör inte som jag gjorde. Ta emot all hjälp och se till att ni får hjälp om ni behöver gå igenom detta vilket jag önskar ingen behövde. Så stå på er med allt och kämpa för det är eran vardag, det är ni som kommer gråta på kvällen och inte gå hem från en vanlig arbetsdag som eran barnmorska. Det är bara ni som känner hur ni mår, det är bara ni som kommer få bearbeta detta och kommer sörja, vara ledsna och inte er barnmorska kom ihåg det! Det är ni det handlar om och hur ni mår och kommer må.

För er som undrar så bytte jag ställe och fick en ny barnmorska.