Jag fick en kommentar förut som fick mig att förstå att jag är en tvillingmamma och en änglamamma. Oavsett hur tidigt eller sent det är i graviditeten så är det fortfarande en förlust. Denna förlust får oss alltid att känna en sorg och tankar som består av frågor. Vem hade du varit, vem hade du varit mest lik, vad hade du fått för ögonfärg, hur hade din personlighet varit och jag kan fortsätta nämna tusentals frågor men då skulle ni behöva läsa en bok.
Min poäng är att inte nog med att vi änglamammor ska kämpa oss igenom denna sorgen och bearbeta detta så har vi dessa frågor och tankar vi aldrig kommer få svar på. Det är det allra värsta att jag aldrig får veta eller snarare sagt att vi aldrig får veta. Dessa frågor utan svar måste vi stå ut med resten av livet. Men du ska veta vem du än hade varit hade du varit så älskad att det inte hade gått att beskriva hur älskad du hade varit om du hade varit med oss här idag, villkorslös kärlek, vi älskar dig våran ängel!
