Det jag ser är det jag lever för

Jag tänkte sammanfatta mina sista dygn som gravid, detta var min svåraste graviditet. mycket svårare än när jag var gravid med Nova, detta tog på mig både psykiskt och fysiskt. Men jag är överlycklig att jag fått två små fina mirakel, men detta var tyvärr min sista graviditet och det säger läkarna själva också, en till graviditet kommer jag aldrig klara av. Vill bara tacka alla som stöttat och hört av sig till mig under denna tuffa tid, ni är guld! Ett extra stort tack till min familj och Mattias som under dessa dagar torkade mina tårar som aldrig tog slut och hjälpte mig igenom smärtan och panikattackerna, jag älskar er!

Tisdagen den 19:e maj: Pappa fick köra in mig akut tidigt på morgonen då jag hade såna kraftiga smärtor, efter mängder med morfin lyckades man få smärtan att kännas okej så jag kunde flyttas direkt till avdelningen. Hade kraftiga smärtor hela dagen och läkarna var tvungna att komma på något för att hjälpa mig. Dagen gick på repition med smärtor och smärtstillande. Man kollade även så slangen satt rätt i njuren, detta gjorde extremt ont. De ville först byta ut den men jag vägrade för det var inget fel på den. Sen gör det så sjukt ont att byta ut slangen och jag hade ju så få veckor kvar till snittet som skulle ske den 5:e juni.

Onsdagen den 20:e maj: Läkarna tillsammans med smärtläkarna bestämde sig för att vi måste avvänja bebisen bort från all morfin så den inte får abstinens, men även så jag ska klara av smärtan. Jag fick då valet att få en slang in opererad i ryggen som tillsammans med en pump som pumpade i mig smärtstillande som inte var morfin. Det var en epidural slang jag fick. Jag fick då spendera natten på uppvaket, det var då allting började spåra ur. Denna natten sov jag någon timme, hade ont där de opererat in slangen, samt började mina ben och armar domna bort i omgångar. Läkarna sade att det var för att den var ny opererad och den skulle försvinna. Det var här jag började få panikattacker och minimal sömn. Inte nog med det så kräktes jag non stop i flera timmar och ingenting hjälpte mot illamåendet. Personalen sade att de inte hade träffat någon som kräkts så mycket som jag gjorde.

Torsdagen den 21:a maj: Jag fick komma upp på avdelningen men klarade inte av att vara själv en sekund, fick såna panikattacker och hade så ont. Jag klarade inte av att min kropp domnade bort. Läkarna testade att minska dosen lite för att se om mina domningar skulle försvinna, vilket de tyvärr inte gjorde. Då ökade man dosen igen. Jag fick hela tiden ha en personal eller anhörig hos mig då jag inte klarade av att vara själv. Man gav mig lugnande och sömntabletter i hopp om att jag skulle få sova lite, vilket jag tyvärr inte fick. Så såg min dag tyvärr ut non stop.

Fredagen den 22:a maj: Jag grät non stop dessa dagar och bad läkarna ta ut bebisen då jag inte klarade av dessa panikattacker, att mina ben och armar domnade bort, att jag inte fick sova och bara hade massa smärtor. Jag klarade inte av att vara själv en sekund, läkarna tyckte jag skulle försöka hålla ut och tyckte jag behövde vila. De försökte ge mig mer lugnande och smärtstillande, jag fick tyvärr bara sova någon timme. Som tur var sov Mattias hos mig denna natt, vilket underbart stöd han var. Han var tvungen att hålla mig lugn hela tiden. När jag väl lyckades vila en liten stund, hade min älskade mamma pratat med läkarna om att detta inte fungerar längre och bebisen måste ut. Det var här processen började med att man pratade om att snitta mig.

Lördagen den 23:e maj: Jag hade fortfarande inte fått sovit något, jag fortsatte gråta non stop och hade mina panikattacker, jag hade även såna enorma smärtor. Då kommer läkarna in och säger att bebisen måste ut, då man var tvungna att tänka på mig. Vi fick åka fort ner till operationsbordet där man tillslut tog ut Saga klockan 16:38. Men mer om förlossningsberättelsen kommer sen. Men det var här min resa slutade som gravid för sista gången i livet.

Jag tror jag lyckats sammanfatta dessa sista dagarna någorlunda bra och okej, med tanken på att det var så mycket som hände kan jag blandat ihop någon dag, men det var såhär mina sista dygn som gravid såg ut.

Såhär såg det ut med slangarna på mig, den slangen jag har i ryggen sitter ihop med en pump, som pumpade i mig epidural som jag inte fotat. Jag kunde inte gå någonstans utan denna pump.

Slangen från ryggen, kom ändra fram här vid bröstet.
Jag tyckte den gav mig ett hemskt tryckt på bröstet och gjorde ont.